Tibetansk spaniel / Tibetan spaniel

Kommer i sin helhet ifrån Svenska Kennelklubben

FCI-nummer 231	Grupp 9, Sektion 5
Originalstandard 1987-06-24	FCI-Standard 1998-05-11; engelska
SKKs Standardkommitté 2003-10-08	Öppna som PDF

Ursprung / hemland

Tibet / Storbritannien

Användningsområde

Sällskapshund

Bakgrund / ändamål

Tibetansk spaniel är en av de hundraser, som räknar Tibet som sitt
ursprungsland. Rasen har månghundraåriga traditioner där. Det
var främst i klostren den levde. Förutom att vara en ytterst vaksam
väktare på klostermurarna, fungerade den som munkarnas
sällskap. Hundarna hade också ett religiöst/mytologiskt symbolvärde.
Tibetansk spaniel är den tibetanska hundras som senast
kommit till Europa.

Helhetsintryck

Tibetansk spaniel är en liten, aktiv och alert hund. Helheten skall
ge ett välbalanserat intryck. Kroppens längd skall något överstiga
mankhöjden.

Uppförande/karaktär

Till temperamentet är den vaken och tillgiven men självständig.
Den är glad och självmedveten, mycket intelligent, men avståndstagande
mot främlingar.

Huvud

Huvudet skall vara litet i proportion till kroppen och bäras stolt.
Det skall vara maskulint hos hanhundar, men inte grovt.

Skallparti

Skallen skall vara lätt välvd, av måttlig bredd och längd.

Stop

Stopet skall inte vara djupt, men markerat.

Nostryffel

Nostryffeln skall helst vara svart.

Nosparti

Nospartiet skall vara medellångt, trubbigt med fylliga överläppar
och utan rynkor. Hakan skall vara lagom djup och bred.

Käkar/Tänder

Lätt underbett. Tänderna skall vara jämnt placerade och underkäken
skall vara bred mellan hörntänderna. Komplett bett är
önskvärt. Tänder och tunga får inte synas när munnen är stängd.

Ögon

Ögonen skall vara mörkbruna, medelstora, ovala, klara och uttrycksfulla.
De skall sitta tämligen brett isär men vara framåtriktade.
Ögonkanterna skall vara svarta.

Öron

Öronen skall vara tämligen högt ansatta, medelstora och hängande.
Hos den vuxna hunden skall öronen ha rikligt behäng. Det
är önskvärt att öronen lyfts något från skallinjen, men de får inte
vara för lätta. Det är otypiskt med lågt ansatta, stora eller tunga
öron.

Hals

Halsen skall vara måttligt kort, stark och väl ansatt i skulderpartiet.
Den skall vara täckt av en man eller ”schal” av längre hår,
mer markerad hos hanhundar än hos tikar.

Kropp

Kroppslängden, från manke till svansrot, skall vara något större
än mankhöjden.

Rygglinje

Rygglinjen skall vara plan.

Bröstkorg

Bröstkorgen skall ha väl välvda revben.

Svans

Svansen skall vara högt ansatt, ha riklig plym och i rörelse bäras
i en stolt båge över ryggen. Stående får hunden bära svansen
hängande.

Extremiteter

Framställ

Benstommen skall vara måttligt grov.

Skulderblad

Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda och fasta.

Underarm

Underarmarna skall vara lätt böjda.

Framtassar

Hartassar som skall vara små och nätta med fransar mellan tårna.
Fransarna är ofta längre än tassen. Rund s k kattass är inte önskvärd.

Bakställ

Bakbenen skall vara välkonstruerade och kraftiga.

Knäled

Knälederna skall vara måttligt vinklade.

Has

Haslederna skall vara lågt ansatta och bakifrån sett parallella.

Baktassar

Hartassar som skall vara små och nätta med fransar mellan tårna.
Fransarna är ofta längre än tassen. Rund s k kattass är inte önskvärd.

Rörelser

Rörelserna skall vara raska, fria, aktiva och parallella.

Päls

Pälsstruktur

Täckhåret skall vara silkeslent, slätt i ansiktet och på framsidan av
benen, medellångt på kroppen, men tämligen åtliggande. Underullen
skall vara fin och tät. Öronen och frambenens baksidor
skall vara väl befransade. Svansen och lårens baksidor skall ha
riklig, längre päls. Rasen får inte vara överpälsad. Tikar tenderar
att ha mindre päls och kortare man än hanhundar.

Färg

Alla färger och blandningar av färger är tillåtna.

Storlek/vikt

Mankhöjd

Ca 25 cm.

Vikt

Ca 4-7 kg.

Fel

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande
till graden av avvikelse.

Nota bene

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg
eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka
dess hälsa och sundhet.

Testiklar

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och
normalt belägna i pungen.